En halv gul sol, sista delen

Biafra har nu egen valuta, nationalsång, flagga och Tanzania har även erkänt Biafra. Förhoppningarna är stora att Biafra ska vinna kriget tillslut. Nu Nigerianerna rädda för Biafras nationalism och vet att de inte kommer ge sig i första taget. De hindrar därför röda korset komma med mat till dem, de vill svälta Biafra till seger. Dessutom bombar de obarmhärtigt. Under flyganfallen ligger Olanna ner i bunkern och väntar praktiskt taget på att dö. Deras bombplan börjar även bomba skolor och marknader där mest kvinnor och barn håller till, jag gillar verkligen inte vad de där Nigerianerna gör.

Men de biafranska soldaterna är inte bättre, de konfiskerar bilar för att de inte orkar gå och våldtar unga kvinnor utan att stå till svars. De tar sig friheter i onödan. Behöver jag ens nämna hur mycket jag hatar krig. Författaren beskriver verkligen bra hur ett krig upplevs för befolkningens. Man kan riktigt känna paniken, smärtan och rädslan hos folket. Man ser krigets sanna natur och hur hemskt det är.

Richard och Kainene är nu gifta och Richard har börjat skriva artiklar ur det biafranska perspektivet till utländska tidningar. Men den stad som Richard finns i är på väg att ockuperas av nigerianerna. Men militärens sätt att inte skapa panik är skrattretande. De tvingar kvar befolkningen i staden och säger ”Vänd annars skjuter jag! Ingen lämnar Port Harcourt! Det finns ingen anledning till oro!”. Det finns alltså ingen anledning till oro när soldater desperat försöker hålla tillbaks befolkningen för att inte skapa panik… Militären är inte speciellt bra på att hålla sina syften hemliga. Umuahia, Biafras huvudstad och där Olanna med familj bor, ockuperas. Även de tvingas fly.

Kainene verkar ha förlåtit Olanna och vill träffa henne, vilket hon sedan gör. Efter att hon och Richard hade flytt från Port Harcourt har de träffats en hel del och har nu bra kontakt med varandra. Jag blir så glad när jag läser det. Men Odenigbos och Olannas relation blir allt svagare, här ser man verkligen att krig båda stärker och tär på varandras relationer. Kainene blir även chef för ett flyktingsläger och svälten där är hemsk. Barnen där samlar på granatskärvor och har tur om de får tag på råttor att grilla. Man får en klump i magen när man läser om det. Författaren beskriver verkligen det bra. Det är till Kainenes hus vid flyktingslägret om Odenigbo, Olanna och Baby flyr när Umuahia hade blivit ockuperat.

Många av deras vänner är nu döda och även Ugwus mamma är död, fast av hosta, men hans syster har blivit våldtagen, misshandlad och ser nu på honom mer som en främling. Sorgen hänger tungt över landet och miljontals människor svälter. Detta gör nu att Biafra förlorar kriget, men bara några dagar innan Biafra ger sig så går Kainene på en farlig jakt efter mat på andra sidan gränsen. Hon kom aldrig tillbaka.

Boken var riktigt bra skriven, det var inte svårt att leva sig in i men den innehåller en hel del information. Under mina blogginlägg har jag bara nämnt det viktigaste och tagit bort en hel del. Bl.a. Ugwus relationer och tvångsrekrytering samt Odenigbos och Olannas händelserika bröllop osv. Jag rekommenderar dig att läsa boken, för trots att jag redan skrivit en del om den har jag verkligen inte fått med allt som är värt att läsa i En halv gul sol.