En halv gul sol, del 3

Boken hoppar tillbaka till tiden innan Baby föddes och det förflutnas hemligheter i den andra delen börjar klarna. Nu handlar boken om kärlek, otrohet, förlåtelse och en mamma som tar sakerna i egna händer. Olanna är på resa till London och Odenigbos mamma gör ett oväntat besök hos sin son med sin tjänstekvinna Amalia. Hon är ovanligt framåt och glad, helt tvärt emot hur hon var i sitt förra besök då hon skällde ut Olanna eftersom hon inte ansåg att hon var en värdig kvinna för sin son. Ugwu misstänker att det är någonting som är fel, men gillar vinet som hon tagit med och dricker lite av det. Detsamma gör Odenigbo, men han dricker alldeles för mycket och blir full. Under natten skickar hans mamma in Amala till hans rum, in i hans säng och Odenigbo blir otrogen.

När Olanna kommer hem möts hon av en ovanligt glad mamma och misstankarna börjar komma, hon märker att något inte står rätt till. Sedan släpps bomben. Hon står inte ut att vara hemma hos Odenigbo och åker iväg. Olanna känner sig tryggare hos sin moster än sin familj och åker dit för att få tröst. Hennes familj är för henne som främlingar som bara har ett gemensamt efternamn. Föräldrarna bryr sig mer om sitt egna ryckte än sina barn och hennes tvillingsyster, Kainene, har inte Olanna pratat ordenligt med på åratal. Det är sorligt att det blivit så här. Att ens egen familj inte är ett stöd utan mer en pina, något besvärligt som man måste hantera varsamt. Det här gillar jag inte alls.

Olanna flyttar sedan in till sin egen lägenhet i samma stad där Odenigbo och Richard bor. Hon mår dåligt och vill glömma bort Odenigbo, glömma bort allt som är typiskt honom och som hon älskade. Hon bjuder över Richard på ett glas vin. Richard, Odenigbos raka motsats till både sätt och utseende samt sin systers pojkvän. Efter några glas vin ligger de båda nakna på Olannas matta, tätt ihopslingrande. Richard är nu också otrogen. Kainene får veta det men hon släpper inte Richard trots hans svek, men hon blev mer kall mot honom. Det sköra bandet mellan systrarna klippts av och det är bara Kainene som kan knyta ihop den genom att förlåta sin syster. Men vill hon det? Det verkar hon inte vilja göra.

Kan Olanna förlåta Odenigbo? Med efter mycket om och men bestämmer hon sig för att inte gräva ner sig i sitt förakt och gör det. Olanna mår otroligt dåligt efter vad som hänt, med bestämmer sig ändå att flytta tillbaka till Odenigbo. Han som är hennes ståndpunkt och trygghet i livet. Varför ska folk vara otrogna egentligen? Det skapar bara onödig smärta.

Amala har blivit gravid och Odenigbos mamma är överlycklig. Jag hatar den där kvinnan sätt att agera och få saker och ting som hon vill. Det kvittar för henne hur mycket folk såras bara hon får det som hon vill. Hon säger att hon gör det för sin sons bästa, men det är för att rätta till hennes rykte i sin by ute på landet. I hennes by pratas det illa om henne på grund av hennes son flyttat till storstan, jobbar på ett universitet och fått en kvinna från den högre klassen. Han har även vänt ryggen till deras kultur och traditioner. Men jag tror de även är avundsjuka. Hon drömmer om en ny son, en sonson som ska rätta till hennes rykte.

Men det blir inte som hon önskar, det blir en sondotter istället. Eftersom det inte gått som hon hade tänkt stöter hon bort barnet och vill inte ha med det att göra. Hon vill inte ta ansvar för det hon har gjort. Jag förstår inte hur den kvinnan tänker! Amala vill inte heller veta av sin dotter, hon vill inte ens röra vid henne. Hon känner sig otroligt dålig för det hon gjort. Men ur det som är ont kommer något gott. Olanna bestämmer sig för att adoptera barnet och älska henne som den dotter hon aldrig fått. Men vad dottern ska heta vet ingen, de döper henne tills vidare till Baby.