En halv gul sol, del 1

Min bloggbok är En halv gul sol (2007) av Chimamanda Ngozi Adichie där hon beskriver 60 och 70-talets Nigeria precis innan och under deras inbördeskrig och revolution. Man får följa kampen mellan dessa parter och får en titt bakom kulisserna där man får hoppa rakt in i olika personers liv precis före och under kriget.

Man märker att man inte har hängt med hela tiden när man läser om deras diskussioner om politik. Det är mycket man får läsa mellan raderna för att kunna förstå och ibland kommer förklaringen om vad de pratar om lite längre farm. Detta trots att boken har en inledning på över 100 sidor, vilket gjorde läsning lite tråkig och seg. I inledningen hände det dessutom inte så mycket och den handlade mest om karaktärerna och deras bakgrunder. Men man kunde känna spänningarna i luften som började eskalera, de svartas hat mot de vita samt de vitas syn på de svarta. Det känns att något stort är på gång ju längre fram man kommer i boken.

Boken har flera huvudkaraktärer. Olanna och Kainene är tvillingsystrar men olika som dag och natt. Olanna är snygg, trevlig och social, medan Kainene är ful, hård och tillbakadragen. De är från en väldigt rik affärsfamilj och Olannas älskare, Odenigbo, är också framgångsrik, han är en fanatisk lektor. De bor ihop och har en tjänstepojke från bushen som heter Ugwu, han är väldigt smart och är alltid bered att hjälpa till. Han har blivit som en del av familjen. Paret låter honom gå i skolan och han möts aldrig av förakt eller hårda ord i onödan, det gillar jag.

Olannas syster Kainene har också en pojkvän, en vit man från England som heter Richard. Han är en före detta Journalist som nu är författare. Men för honom en misslyckad författare, eftersom han inte tycker han kommer någon vart med sin bok. Han har kommit till Nigeria för att skriva en bok om några nigerianska krukor som har hittats där. Krukorna är fulla av inristningar som alla betyder någonting och det fascinerar honom. Men hans fascination av krukorna bemöttes med förakt av en svart man. Han tror att Richard är förvånad att svarta kunde klara av en sådan sak, och Richard som redan är blyg och osäker i naturen tar illa upp av det. Jag gillar det inte här, fördomar är det värsta jag vet! Det ger bara mer förakt och hat, vilket är väldigt onödigt.

Varje kapitel i boken skildrar en viss persons liv och perspektiv. Men jag är lite sur att jag inte får veta den andra tvillingsysterns, Katienes, perspektiv. Hon är 100 procent sig själv men ändå tillbakadragen och kall. De andra karaktärerna undrar vad hon tänker på, speciellt hennes syster, pojkvän samt jag. Vad är det som döljs bakom hennes likgiltiga sätt? Vad är det hon tänker?

Jag gillar inte bokens sätt att beskriva kärlek. Om någon karaktär tänker på någon person man älskar dras alltid tankarna till personens fysiska kropp. Jag tycker att i en kärleksrelation ska man fokusera på insidan också. Självklart har man fysiska begär men man ska inte fokusera bara på det. Jag tycker att man måste fokusera på båda delarna, man är inte olika objekt som bara är till för att utnyttjas för sex och sexuella tankar. Men man vill samtidigt uttrycka sin kärlek och då gör man det oftast fysiskt. Men kärlek finns också på en mental nivå. Det är den kärleken som finns i hjärtat, vad man tycker om personens egenskaper och vad personen gör. Jag tycker den sortens kärlek uttrycks för lite i boken.

Boken var som sagts lite seg i början men nu börjar det hända saker. Ser fram emot resten av boken.

Ses!