Nyckelorden

Boken, En halv gul sol, är verkligen dramatisk och handlar om väldigt mycket på en och samma gång. Men det finns tre ord som verkligen sammanfattar den.

Det första ordet är krig. Hela boken handlar om hur krig och konflikter påverkar människors liv. Det var t.ex. otrohet som skapade konflikten som särade Odenigbo och Olanna ett tag och halva boken genomsyrades av det nigerianska inbördeskriget. Författaren återkommer alltid till folkets rädsla för flygräder, om soldater som utnyttjar befolkningen eller vaktar gränser, om rädslan att förlora den man har kär i någon plötslig attack. Karaktärerna är i halva boken ständigt vaksamma och hela deras liv genomsyras av att det är krig. Det är det enda de kan tänka på. Alla problem de har är konsekvenser av kriget, t.ex. att de bor dåligt eller inte har så mycket att äta. Kriget visar sitt rätta ansikte i boken, hur hemska krig egentligen är och vilka fruktansvärda konekvenser den ger.

Det andra ordet är kärlek. Det är inte bara det materiella som påverkas av kriget utan även deras relationer till varandra. Människor säras och återförenas. Odenigbos och Olannas relation har blivit kallare, medan Olanna och Kainene har en bra relation igen. Folk mår dåligt för att de som de älskar är förändras på grund av psykiska trauman när de har fått reda på att någon nära dem har dött. Kärleken blir mer påtaglig i böcker om krig, det är som att man inser att man måste ta vara på det värdefullaste man har. Sin familj och sina vänner. Författaren har skrivit mycket om kärlek och relationer, det är nog för att vi ska se hur krig faktiskt kan påverka våra relationer. För att öppna våra ögon för vad krig kan föra med sig.

En fjärdedel av boken handlade praktiskt taget bara om kärlek, som jag skrev om i del 2. Där beskrivs otrohet skamlighet och hur mycket man kan såra den man älskar. Att relationer är balanserade på en skör tråd som är lätt att riva söder. Ju mer man älskar personen, desto mer litar man på den och desto större blir fallet när tråden klips av. Det gör ondare att bli sårad av en man älskar än en främling.

Det tredje ordet är smärta. Att se dem man älskar skadas eller till och med dödas på grund av kriget skapar en otrolig smärta. Att själv bli skadad gör natuligtvis också ont, men jag tror att den psykiska smärtan är värre. När ens parter är otrogna skapar en smärta som är svår att hantera. Att man inte kan lita på den man älskar, och den kalla faktan att den faktiskt har bedragit en. Det måste göra ont. Man får en klump i magen när författaren beskriver smärtan och lidandet i flyktinglägren, när hungern inte har någon gräns och folk dör som flugor. Mammorna kan bara sitta och titta på medan deras barn blir magrare och magrare för att sedan dö. Den smärtan dessa mammor måste känna är svår att förstå, det räcker inte med att barnet dör, den måste lida först och det finns ingenting man kan göra åt det.

Boken var hemsk samtidigt den var bra. Man fick se och uppleva människor kärlek till varandra, deras kärlek som omvandlas till smärta när en person man älskar förvinner eller dör  på grund av kriget. Smärtan och tyngden som kommer av oron av att någonting ska hända dem som står en nära. En halv gul sol är en bok värd att läsas.

En halv gul sol, sista delen

Biafra har nu egen valuta, nationalsång, flagga och Tanzania har även erkänt Biafra. Förhoppningarna är stora att Biafra ska vinna kriget tillslut. Nu Nigerianerna rädda för Biafras nationalism och vet att de inte kommer ge sig i första taget. De hindrar därför röda korset komma med mat till dem, de vill svälta Biafra till seger. Dessutom bombar de obarmhärtigt. Under flyganfallen ligger Olanna ner i bunkern och väntar praktiskt taget på att dö. Deras bombplan börjar även bomba skolor och marknader där mest kvinnor och barn håller till, jag gillar verkligen inte vad de där Nigerianerna gör.

Men de biafranska soldaterna är inte bättre, de konfiskerar bilar för att de inte orkar gå och våldtar unga kvinnor utan att stå till svars. De tar sig friheter i onödan. Behöver jag ens nämna hur mycket jag hatar krig. Författaren beskriver verkligen bra hur ett krig upplevs för befolkningens. Man kan riktigt känna paniken, smärtan och rädslan hos folket. Man ser krigets sanna natur och hur hemskt det är.

Richard och Kainene är nu gifta och Richard har börjat skriva artiklar ur det biafranska perspektivet till utländska tidningar. Men den stad som Richard finns i är på väg att ockuperas av nigerianerna. Men militärens sätt att inte skapa panik är skrattretande. De tvingar kvar befolkningen i staden och säger ”Vänd annars skjuter jag! Ingen lämnar Port Harcourt! Det finns ingen anledning till oro!”. Det finns alltså ingen anledning till oro när soldater desperat försöker hålla tillbaks befolkningen för att inte skapa panik… Militären är inte speciellt bra på att hålla sina syften hemliga. Umuahia, Biafras huvudstad och där Olanna med familj bor, ockuperas. Även de tvingas fly.

Kainene verkar ha förlåtit Olanna och vill träffa henne, vilket hon sedan gör. Efter att hon och Richard hade flytt från Port Harcourt har de träffats en hel del och har nu bra kontakt med varandra. Jag blir så glad när jag läser det. Men Odenigbos och Olannas relation blir allt svagare, här ser man verkligen att krig båda stärker och tär på varandras relationer. Kainene blir även chef för ett flyktingsläger och svälten där är hemsk. Barnen där samlar på granatskärvor och har tur om de får tag på råttor att grilla. Man får en klump i magen när man läser om det. Författaren beskriver verkligen det bra. Det är till Kainenes hus vid flyktingslägret om Odenigbo, Olanna och Baby flyr när Umuahia hade blivit ockuperat.

Många av deras vänner är nu döda och även Ugwus mamma är död, fast av hosta, men hans syster har blivit våldtagen, misshandlad och ser nu på honom mer som en främling. Sorgen hänger tungt över landet och miljontals människor svälter. Detta gör nu att Biafra förlorar kriget, men bara några dagar innan Biafra ger sig så går Kainene på en farlig jakt efter mat på andra sidan gränsen. Hon kom aldrig tillbaka.

Boken var riktigt bra skriven, det var inte svårt att leva sig in i men den innehåller en hel del information. Under mina blogginlägg har jag bara nämnt det viktigaste och tagit bort en hel del. Bl.a. Ugwus relationer och tvångsrekrytering samt Odenigbos och Olannas händelserika bröllop osv. Jag rekommenderar dig att läsa boken, för trots att jag redan skrivit en del om den har jag verkligen inte fått med allt som är värt att läsa i En halv gul sol.

En halv gul sol, del 3

Boken hoppar tillbaka till tiden innan Baby föddes och det förflutnas hemligheter i den andra delen börjar klarna. Nu handlar boken om kärlek, otrohet, förlåtelse och en mamma som tar sakerna i egna händer. Olanna är på resa till London och Odenigbos mamma gör ett oväntat besök hos sin son med sin tjänstekvinna Amalia. Hon är ovanligt framåt och glad, helt tvärt emot hur hon var i sitt förra besök då hon skällde ut Olanna eftersom hon inte ansåg att hon var en värdig kvinna för sin son. Ugwu misstänker att det är någonting som är fel, men gillar vinet som hon tagit med och dricker lite av det. Detsamma gör Odenigbo, men han dricker alldeles för mycket och blir full. Under natten skickar hans mamma in Amala till hans rum, in i hans säng och Odenigbo blir otrogen.

När Olanna kommer hem möts hon av en ovanligt glad mamma och misstankarna börjar komma, hon märker att något inte står rätt till. Sedan släpps bomben. Hon står inte ut att vara hemma hos Odenigbo och åker iväg. Olanna känner sig tryggare hos sin moster än sin familj och åker dit för att få tröst. Hennes familj är för henne som främlingar som bara har ett gemensamt efternamn. Föräldrarna bryr sig mer om sitt egna ryckte än sina barn och hennes tvillingsyster, Kainene, har inte Olanna pratat ordenligt med på åratal. Det är sorligt att det blivit så här. Att ens egen familj inte är ett stöd utan mer en pina, något besvärligt som man måste hantera varsamt. Det här gillar jag inte alls.

Olanna flyttar sedan in till sin egen lägenhet i samma stad där Odenigbo och Richard bor. Hon mår dåligt och vill glömma bort Odenigbo, glömma bort allt som är typiskt honom och som hon älskade. Hon bjuder över Richard på ett glas vin. Richard, Odenigbos raka motsats till både sätt och utseende samt sin systers pojkvän. Efter några glas vin ligger de båda nakna på Olannas matta, tätt ihopslingrande. Richard är nu också otrogen. Kainene får veta det men hon släpper inte Richard trots hans svek, men hon blev mer kall mot honom. Det sköra bandet mellan systrarna klippts av och det är bara Kainene som kan knyta ihop den genom att förlåta sin syster. Men vill hon det? Det verkar hon inte vilja göra.

Kan Olanna förlåta Odenigbo? Med efter mycket om och men bestämmer hon sig för att inte gräva ner sig i sitt förakt och gör det. Olanna mår otroligt dåligt efter vad som hänt, med bestämmer sig ändå att flytta tillbaka till Odenigbo. Han som är hennes ståndpunkt och trygghet i livet. Varför ska folk vara otrogna egentligen? Det skapar bara onödig smärta.

Amala har blivit gravid och Odenigbos mamma är överlycklig. Jag hatar den där kvinnan sätt att agera och få saker och ting som hon vill. Det kvittar för henne hur mycket folk såras bara hon får det som hon vill. Hon säger att hon gör det för sin sons bästa, men det är för att rätta till hennes rykte i sin by ute på landet. I hennes by pratas det illa om henne på grund av hennes son flyttat till storstan, jobbar på ett universitet och fått en kvinna från den högre klassen. Han har även vänt ryggen till deras kultur och traditioner. Men jag tror de även är avundsjuka. Hon drömmer om en ny son, en sonson som ska rätta till hennes rykte.

Men det blir inte som hon önskar, det blir en sondotter istället. Eftersom det inte gått som hon hade tänkt stöter hon bort barnet och vill inte ha med det att göra. Hon vill inte ta ansvar för det hon har gjort. Jag förstår inte hur den kvinnan tänker! Amala vill inte heller veta av sin dotter, hon vill inte ens röra vid henne. Hon känner sig otroligt dålig för det hon gjort. Men ur det som är ont kommer något gott. Olanna bestämmer sig för att adoptera barnet och älska henne som den dotter hon aldrig fått. Men vad dottern ska heta vet ingen, de döper henne tills vidare till Baby.

En halv gul sol, del 2

Nu händer allt på en gång. Ugwus syster, Anulika, ska gifta sig. Olanna och Odenigbo har fått en dotter som heter Baby som nu är fyra år. Det börjar även hända något bland Nigerias många stammar. Olanna, Kainete, Odenigbo och Ugwu tillhör Igbo-stammen. Det har skett en kupp på några politiker som anses vara en Igbokupp, det gör de andra stammarna rädda. Igbo har förut inte varit något hot för dem men nu verkar de vilja ta över makten.

Sedan blir det en till kupp som ses vara en hämnd mot "Igbo-kuppen". Många Igbo-officerare dödas och Igbo-soldater avskils från resten och förs mot en iskall avrättning. En av Kainetes vänner finns där, en Igbo-officer som heter Madu. Men han lyckas fly tack vare en nära vän som inte är Igbo. Men flera soldater som också försökte fly dödades.

Nu får man berättat om historier om tortyr och misshandel mot Igbo.  Dessutom massakreras Igbofolket i flera delar av Nigeria, bland annat av Hausa-folket där Olannas f.d. pojkvän, Mohammed, hör till.  Olanna är under massakern där på besök och han tvingas skydda henne från sitt eget folk. Det visar verkligen att vad en folkgrupp gör, behöver inte alla i den folkgruppen hålla med om är bra. Människorna som är Igbo ligger döda på gatorna, även Olannas släcktingar som bodde där har blivit brutalt mördade. Nu har över 500 Igbos dödats och det finns över 2 miljoner flyktingar. Men Nigerias ledare, Gowon, verkar inte bry sig, vilket varken jag eller Igbofolket gillar.

Jag stör mig på de vitas nonchalans av det hela. Västvärldens tidningarna grundar sig på rykten och de vita som bor i ett lugnare område i Nigeria lever livet som ingenting har hänt. Märker det inte att det pågår massakrer kanske bara några mil därifrån!

Igbo har nu en ledare, Ojukwo och visioner börjar komma om en självständig stat i sydöstra Nigeria. Detta blir sedan verklighet och landet Biafra skapas. Biafras flagga är röd, svart och grönt med en halv gul sol i mitten som kommer bli märket för hela Biafra. Alla firade och trodde att det inte skulle bli några mer konflikter. Men oron för krig började ändå växa med tiden.

Nigeria gillar inte att Igbo-folket har bildat sitt eget land, eftersom de vill ha oljan som finns i Biafra. Därför sänder de en ”polisaktion” med soldater mot dem. Odenigbos familj samt Ugwu måste fly och hamnar tillslut i Umnahia. Biafra verkar kunna dra tillbaka de Nigerianska trupperna men sedan bobbas Umnahia och Odenigbo får höra att Nigeria har tagit tillbaka de terotorium som Biafra hade övertagit. Nu ser inte Nigeria det här längre som en polisaktion, utan som ett krig. Hela Nigeria är nu som en samling fragment som hålls fast i ett svagt grepp.

I boken gör de ett hopp på över fyra år, och när karaktärerna tänker tillbaka på det verkar det ha hänt något hemskt veckorna innan Baby föddes, att Odenigbo hade gjort någonting hemskt! Vad var det som hände? Jag är så nyfiken!


Nu börjar det bli riktigt spännande och jag ser fram emot att fortsätta läsa.

//Rebecka

En halv gul sol, del 1

Min bloggbok är En halv gul sol (2007) av Chimamanda Ngozi Adichie där hon beskriver 60 och 70-talets Nigeria precis innan och under deras inbördeskrig och revolution. Man får följa kampen mellan dessa parter och får en titt bakom kulisserna där man får hoppa rakt in i olika personers liv precis före och under kriget.

Man märker att man inte har hängt med hela tiden när man läser om deras diskussioner om politik. Det är mycket man får läsa mellan raderna för att kunna förstå och ibland kommer förklaringen om vad de pratar om lite längre farm. Detta trots att boken har en inledning på över 100 sidor, vilket gjorde läsning lite tråkig och seg. I inledningen hände det dessutom inte så mycket och den handlade mest om karaktärerna och deras bakgrunder. Men man kunde känna spänningarna i luften som började eskalera, de svartas hat mot de vita samt de vitas syn på de svarta. Det känns att något stort är på gång ju längre fram man kommer i boken.

Boken har flera huvudkaraktärer. Olanna och Kainene är tvillingsystrar men olika som dag och natt. Olanna är snygg, trevlig och social, medan Kainene är ful, hård och tillbakadragen. De är från en väldigt rik affärsfamilj och Olannas älskare, Odenigbo, är också framgångsrik, han är en fanatisk lektor. De bor ihop och har en tjänstepojke från bushen som heter Ugwu, han är väldigt smart och är alltid bered att hjälpa till. Han har blivit som en del av familjen. Paret låter honom gå i skolan och han möts aldrig av förakt eller hårda ord i onödan, det gillar jag.

Olannas syster Kainene har också en pojkvän, en vit man från England som heter Richard. Han är en före detta Journalist som nu är författare. Men för honom en misslyckad författare, eftersom han inte tycker han kommer någon vart med sin bok. Han har kommit till Nigeria för att skriva en bok om några nigerianska krukor som har hittats där. Krukorna är fulla av inristningar som alla betyder någonting och det fascinerar honom. Men hans fascination av krukorna bemöttes med förakt av en svart man. Han tror att Richard är förvånad att svarta kunde klara av en sådan sak, och Richard som redan är blyg och osäker i naturen tar illa upp av det. Jag gillar det inte här, fördomar är det värsta jag vet! Det ger bara mer förakt och hat, vilket är väldigt onödigt.

Varje kapitel i boken skildrar en viss persons liv och perspektiv. Men jag är lite sur att jag inte får veta den andra tvillingsysterns, Katienes, perspektiv. Hon är 100 procent sig själv men ändå tillbakadragen och kall. De andra karaktärerna undrar vad hon tänker på, speciellt hennes syster, pojkvän samt jag. Vad är det som döljs bakom hennes likgiltiga sätt? Vad är det hon tänker?

Jag gillar inte bokens sätt att beskriva kärlek. Om någon karaktär tänker på någon person man älskar dras alltid tankarna till personens fysiska kropp. Jag tycker att i en kärleksrelation ska man fokusera på insidan också. Självklart har man fysiska begär men man ska inte fokusera bara på det. Jag tycker att man måste fokusera på båda delarna, man är inte olika objekt som bara är till för att utnyttjas för sex och sexuella tankar. Men man vill samtidigt uttrycka sin kärlek och då gör man det oftast fysiskt. Men kärlek finns också på en mental nivå. Det är den kärleken som finns i hjärtat, vad man tycker om personens egenskaper och vad personen gör. Jag tycker den sortens kärlek uttrycks för lite i boken.

Boken var som sagts lite seg i början men nu börjar det hända saker. Ser fram emot resten av boken.

Ses!

Hej alla!

Här ser ni min bok som ska bloggas om den här månaden. Jag vet att titeln påminner om en halv ost, men det den faktiskt handlar om är tiden då Nigeria hade ett inbördeskrig. Även om karaktärerna är påhittade så skildrar boken vad som faktiskt hände under kriget, man får hoppa in i olika människors liv och se det de upplever av det. Boken är inte den tunnaste men jag har hört att den ska vara grymt bra, och om man läser baksidan så värkar den ruggigt spännande! Här har ni baksidan:

"Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.

Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.

Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

En halv gul sol - vinnare av 2007 års Orange Prize, skildrar med närvaro och intensitet livet för ett antal människor i fred och krig i Afrika ? en stor roman som lämnar starkt avtryck.

Chimamanda Ngozi Adichies debut Purple Hibiscus (2003) vann the Commonwealth Writers´ Prize och var nominerad till både the Orange Prize, the John Llewellyn Rhys Prize och the Man Booker Prize."

Varför brukar bra böcker handla om krig? Jag kan ett bra ordspråk som går typ så här "Krig är bara till behag för dem som aldrig upplevt det". Det stämmer in rätt så bra, även om man tycker krig är hemskt vill man ändå höra om det! Den här boken kommer med andra ord bli spännande att läsa! ;)

Ha det bäst!!